Filippas perspektiv:

Vi satt som på nålar, jag och Julia, med telefonen i handen och stirrandes på datorn som spelade NRJ. Jag tittade på Julia som satt och bet på naglarna som hon alltid gjorde när hon var nervös och förväntansfull.

-       Nu är det dags att ropa upp namnen till One Direction tävlingen. Är alla lyssnare redo? Sa Anton i radion.

-       Glöm inte att ringa så fort du hör dem säga ditt namn, direkt när du hör ett ”F”, viskade Julia.

Jag nickade bara till svars.

-       Okej, de första namnen är Filippa…

Jag tryckte på den gröna luren och lyssnade bara efter det pipande ljudet och signalerna som gick fram, inget annat.

-       Hej det här är Anton från NRJ, vem är det jag pratar med?

För en sekund trodde jag att det var i radion jag hörde det, men snart insåg jag att det faktiskt var i telefonen. Jag hade kommit fram!

-       Heej! Det här är Filippa.

-       Hej Filippa! Så du ringer för att du är med och tävlar om biljetter till One Directions exklusiva lägenhetsspelning, har jag rätt?

-       Jaa-aa, stammade jag fram.

-       Tror du att du har vunnit? Frågade han.

-       Jag hoppas det, sa jag och skrattade lite nervöst.

-…..

Han var tyst i några sekunder.

-       DET HAR DU OCKSÅ!! Stort grattis Filippa!

-       Skämtar du med mig??!! Skrek jag och Julia sat och hoppade och skrek bredvid mig.

-       Haha nej, du har vunnit två biljetter till lägenhetspelningen i Stockholm, jag vet inte all information ännu men hör av mig så fort jag kan. Låter det bra?

-       Det låter väldigt bra!! Tack så jättemycket!!

-       Haha tack själv kompis, vi hörs snart! Hejdå!

-       Hejdå!

Sen tog samtalet slut. Jag tittade på Julia som satt och tittade på mig. Sen började vi skrika.

-       Vi vann!!! Tjoade jag och hoppade upp i soffan.

-       Jag kan inte förstå det! Utbrast Julia. Sådant här händer ju aldrig!

Vi var helt i chock och ringde våra föräldrar och närmsta kompisar och berättade om nyheten. Alla var väldigt förvånade och självklart glade för vår skull. Några var avundsjuka. Några hade hört mig på radio. Jag kunde inte förstå att det var sant. Det jag hade drömt och hoppats på i en vecka nu hade gått i upplevelse! Det var för bra för att vara sant… Jag fick plötsligt en känsla av att något kommer gå fel. Det är ju så det funkar, eller hur? När allt är på topp, så händer något tråkigt….

 

Julias perspektiv:

Jag kunde knappt somna den kvällen. Tankarna snurrade runt i mitt huvud. När skulle det vara? Hur länge skulle spelningen pågå? Vad skulle jag göra? Säga? Ha på mig? Jag var tvungen att lugna ned mig själv. Jag tog några djupa andetag. Såja, det är bara vilket vanligt pojkband som helst… eller? Efter många vridningar i sängen, kuddfluffningar och tittande på klockan somnade jag till slut.

 

Jag vaknade upp av mobilalarmet. 06.40 visade klockan, Fan, jag hade försovit mig!! Jag hoppade snabbt in i duschen och vaknade till av det kalla vattnet.  När jag var klar borstade jag igenom mitt hår, sminkade mig lite lätt och sprang sedan tillbaka till mitt rum. Jag slängde på mig ett par svarta jeans, en –

 

Med en macka i handen hoppade jag in i bilen med mamma bredvid mig framför ratten. Hon släppte av mig på busshållplatsen och jag han precis i tid!

-       Tack mamma, älskar dig! Sa jag och slängde igen dörren. Filippa satt redan vid vår vanliga plats vid 4-sätet där bak och skakade på huvudet.

-       När ska du lära dig att sätta klockan egentligen? Skrattade hon.

-       Jag gjorde det… med det hjälpte inte, sa jag argt. Det var för att jag inte kunde somna igår!

-       Haha du är inte ensam!

 

Vi kom fram till skolan och gick mot vårt första klassrum. Det var någonting som var annorlunda. Det kändes som att alla tittade på oss. Folk som annars inte lade märke till en sa hej, några grattade oss. Nyheten om att vi hade vunnit hade förstås spridit sig snabbt. Natalia, skolans bitch -populärast bland killarna, hatad bland de flesta tjejerna- sprang fram till Filippa och kramade om henne. Filippa backade förvånat.

-       Heej Filippa! Jag är såååå avundsjuk! Jag gör vad som helst för att få följa med! Jag kan köpa en biljett, säg bara ett pris!

Filippa bara skrattade.

-       Ledsen, men den platsen är upptagen, sa hon och tittade menat på mig. Natalia gav mig en sur min och hennes vanliga bitchiga attityd var tillbaka.

Jag och Filippa utbytte en blick.

 

Filippas perspektiv:

-       Tja Filippa! Hörde jag en röst bakom mig. Jag vände mig om och där stod Marcus, en riktigt snygg kille i den andra ekonomi klassen.

-       Hej, sa jag förvånat.

-       Hörde dig på radion igår, fan vad fräckt! Sa han och sen gick han. Jag tittade förvirrat efter honom och såg Julia stirra på mig. Jag ryckte på axlarna och hon skrattade. Det var alltså så här det kändes att vara populär… Skolan bitch är avundsjuk på en, den snyggaste killen pratar med en, alla hälsar… jag hade kunnat vänja mig vid det här!

 

Äntligen slutade sista lektionen för veckan och det var nu helg. Jag och Julia plockade ihop våra saker och åkte in till stan med några andra kompisar för att ta en fika på Espresso house. På kvällen skulle vi till en fest hos en tjej som heter Clara. Precis när vi hade beställt vad vi skulle ha och betalat så ringer min mobil. Jag tittar på displayen och ser att det står ”NRJ”. Jag ställde ner min kaffe på bordet och tryckte på svara.

-       Hej det är Filippa!

-       Tjena kompis, det är Anton här! Jag har fått all information nu, och tyvärr så är det så att…

Mitt hjärta stannade upp. Var det nu det dåliga skulle komma? Det som alltid kommer när allting går bra?

---

KOMMENTERA!