Filippas perspektiv:

”För över ett år sedan nu visade min bästa kompis mig ett klipp på youtube på en otroligt söt killes (Harry Styles) första audition i X-factor. Sedan dess har hon varit fullkomligt galen i både honom och hela bandet och det dröjde inte länge tills hon smittade av sig på mig med. Efter att ha sett på alla klipp och bilder som finns på internet och läst alla möjliga olika bloggar och novellbloggar som går att läsa så kommer det kanske inte som en förvåning att vi fullkomligt skrek av lycka när vi läste om eran tävling. Att träffa One Direction i verkligheten har varit vår största dröm sedan långt tillbaka och att få den här chansen och vinna den här tävlingen skulle betyda extremt mycket för mig. Att dessutom få dela denna upplevelse med sin bästa vän skulle bli "a dream come true". Så snälla snälla SNÄLLA, ring mig denna veckan!!! Kanske känns som en enkel knapptryckning och ett telefonsamtal för er, men för mig och min kompis skulle det betyda hela världen.”

-       Blir det här bra?? Frågade jag Julia och fick en nervös och pirrig känsla i kroppen. Lugna dig Filippa, vi har inte vunnit ännu.

-       Jaaaa! Stönade Julia. Vi har suttit med den här motiveringen i evigheter nu, skicka in den bara. Glöm inte att fylla i uppgifterna om namn, ålder och stad bara!

-       Har du skickat in din motivering ännu?

-       Yes, jag gjorde det igår! Så nu har vi dubbelt så stor chans att vinna.

Vi låg och tittade på det senaste Gossipgirl-avnittet med varsin skål med fruktsallad i knät när Julias telefon ringde. Man hörde en kvinnlig röst i andra luren. De lade snabbt på.

-       Det var mamma, jag måste hem nu! Men vi ses imorgon, right? Och glöm inte att hålla tummarna! Vi bara måste vinna denna tävlingen!!!

-       Promise! Tro mig, jag vill det här precis lika mycket som du. Ses imon sötnos, hejdå!

Hon knöt skosnörena på hennes Converse och gick ut genom dörren. Jag såg hennes mammas silvriga Volvo utanför och vinkade. När de hade åkt iväg stängde jag dörren och sprang upp till mitt rum, två steg i taget som vanligt- en vana sedan jag var liten. Jag öppnade datorn igen.

-       Filippa!!! Det är mat!! Ropade mamma från köket.

-       Jag kommer! Svarade jag.

Jag fyllde snabbt i min mailadress och läste igenom motiveringen en gång till. Efter en stunds tvekan tryckte jag på skicka och slog ihop datorn. Nu var det bara att hålla tummarna och hoppas på att de skulle läsa min motivering och ringa upp mig.

Jag sprang ner för trappan och möttes av en härlig doft av lasagne. Jag satte mig på stolen bredvid min syster och började lägga upp sallad på tallriken. Medan vi åt berättade jag om tävlingen för min familj. De var mycket väl medvetna om min kärlek till bandet, och speciellt en av killarna, Zayn Malik. Efter ett år av tjat på att få gå på någon av deras konserter, ständigt lyssnande på deras musik och med väggar fulla av posters så började de väl tröttna på mig. Det enda responsen jag fick när jag berättade om min ansökan var tre skakande huvuden och några suckningar. De förstod nog inte hur mycket detta skulle betyda för mig! Det gjorde nog ingen. Förutom Julia då.

Julias perspektiv:

Jag kom hem från dansträningen och var helt slut. Efter maten släpade jag mig upp till badrummet, slet av mig träningskläderna och hoppade in i duschen. Jag njöt av det varma vattnet och kände hur den varma ångan spred sig i rummet. Jag hade glömt att sätta på fläkten, som vanligt! När jag kom ut ur duschen smörjde jag in mina nyrakade ben med en grapefrukt bodylotion som jag fick från mina kompisar i födelsedagspresent och möttes av den fräscha citrusdoften. Jag borstade igenom mitt hår och hoppade i juicydressen. Precis när jag lagt mig i sängen och öppnat datorn ringer telefonen. ”Den bästa, snyggaste och underbaraste” stod det på displayen och skrattade för mig själv över det nya namnet Filippa hade gett sig själv i min kontaktlista tidigare idag.

-       Helloo bestie! Hoppas att det verkligen är något viktigt du har att säga för du avbröt mig mitt i…

Hon avbröt mig och skrek så högt att jag fick flytta mobilen en bit från örat.

-       DE RINGDE MIG!! ANTON D’NIICE FRÅN NRJ RINGDE M.I.G!

-       Ha-ha! Jättekul, sa jag sarkastiskt. Det här var så typiskt henne. Försöka komma med någon stor nyhet och få mig att gå på det, för att sedan skratta ihjäl sig och mobba sönder mig efteråt för att jag var så dum som gick på det. Som den gången så hon lurade mig att Harry hade klippt av sig alla sina vackra lockar. Jag var nära en hjärtattack.

-       Nej jag skämtar inte!!!! Han ringde mig precis!

-       Jag tror dig inte… sa jag, men nu med mer osäkerhet i rösten. Hon lät faktiskt ärlig på rösten, jag kände igen den dära upplivade och nästan gråtfärdiga rösten när hon var riktigt rikigt glad och ivrig. Men att hon mena allvar kunde bara vara för bra för att vara sant. Hur stor är chansen? En på tiotusen?

-       Jag lovar dig, jag satt och pluggade och så ringde det från något Stockholm-nummer och…

Nu började jag faktiskt inse att detta inte var ett skämt.

-       Du skojar verkligen inte!!! Men Filippa, det här är helt galet!! Vad sa dem?? Vad sa du? Berätta allt.

Nu var Filippa verkligen inte långt från tårarna, och det var inte jag heller för den delen.

-       Han frågade vad jag gjorde och jag sa att jag pluggade och då sa han typ ”en tjej som är ambitiös i skolan,det gillar vi” eller något liknande och…

Munnen gick i ett. Det jag snappade upp var att de hade tydligen ringt för att meddela att hon, eller vi eftersom vi faktiskt skickade in motiveringen tillsammans, har en chans att få vårat namn uppropat imorgon på radio. Och så fort vi hör vårt namn ska vi ringa till 0200-215151. Är vi först vinner vi biljetterna. Mitt hjärta slog dubbelslag och jag hoppade runt i mitt rum av glädje.

-       Så vi ska lyssna på radion imorgon, 18.45… Avslutade Filippa.

Jag slutade med min lilla glädjedans och flög ner i soffan.

-       Filippa, tänk om vi vinner! Tänk om vi faktiskt vinner och får träffa dem. Åh herre min gud!

-       Har du gått och blivit religiös på kuppen? Skrattade Filippa i andra änden.

Vi skrattade och pratade ända tills Filippas mamma för tredje gången skrek på henne att hon skulle lägga på. Jag borstade snabbt tänderna och bytte om till pyjamas, tyst så att mamma och pappa inte skulle höra att jag fortfarande var uppe. Jag satte klockan på 06.15 och insåg att det var sex timmar tills jag skulle gå och lägga mig igen. Jag slöt ögonen och tvingade mig själv till sömns. Men efter en lång skoldag, ett hårt träningspass och all den energi som gick åt när jag hoppade runt i mitt rum för en stund sedan gjorde det inte till en omöjlighet att somna, snarare tvärt om. Det dröjde inte längde förrän jag kände hur ögonlocken blev allt tyngre och jag kände hur jag långsamt flög bort till drömmarnas värld. Just denna dröm handlade om ett visst pojkband, som jag efter imorgon kan få en chans att träffa i verkligheten. Uttrycket ”en dröm som går i upplevelse” stämde väldigt bra in i denna stund.