-… spelningen är redan denna måndag, och vi kommer inte att stå för eventuella resekostnader!. Så jag hoppas att ni kan lösa det på såpass kort varsel?

- Jadå! Det blir nog inga problem, svarade jag glatt.

- Vad bra! Vi skickar ett mejl till dig om mer exakt information, och om det är något är det bara att höra av dig till det här numret. Förresten så behöver vi veta namnet och personnumret till din kompis.

Jag gav honom Julias namn och personnummer, som jag redan kunde utantill och sedan sa vi hejdå.

Julia tittade förväntansfullt på mig.

-       Såååå…? Frågade hon.

-       Det var Anton som ringde.

-       No shit! Retades hon. Jag fattade liksom det, men vad sa han??

-       Jo han undrade om vi är redo att åka upp till Stockholm om 3 dagar?

-       TRE DAGAR?? På måndag?? Jag trodde att det var om en månad eller något…

-       Jag med! Så vi måste skynda oss att boka tågbiljetter och så… får bara hoppas att mamma och pappa går med på det också!

-       Det måste de göra. Annars åker jag ändå. Det här är ju once in a lifetime! Vi bara måste åka!!

-       Lugna dig, skrattade jag. Jag tänker inte heller missa det här, tro mig.

Vi gick tillbaka till bordet där de andra satt och de var förstås nyfikna om samtalet. Men jag hade lovat Anton att inte ge ut någon information till någon, för om det skulle läcka ut så skulle allting ställas in. Jag sa bara att vi skulle åka dit nästa vecka, och Julia fattade att jag inte ville berätta mer och bytte därför snabbt samtalsämne. Vi satt och pratade om lovet nästa vecka, och om festen ikväll.

Julias perspektiv:

-       Kan du sminka mig? Frågade jag stressigt, samtidigt som jag målade naglarna med svart nagellack. Vi var som vanligt sent ute, bussen gick om 40 minuter och vi stod båda fortfarande i underkläder.

-       Visst, sa Filippa. Ska bara platta klart håret.

-       FAAAAN!! Skrek hon två sekunder senare.

-       Vad hände? Frågade jag skräckslaget och vände mig hastigt om, så att jag välte ut nagellacket. Typiskt… Det är alltid när man är som mest stressad som något händer.

-       Helvetes jävla pissfan! Jag trampade på plattången! Klagade Filippa och hoppade runt i rummet på en fot.

Plötsligt brast jag ut i gaskratt. Jag visste att hon säkert hade extremt ont, men hon såg så himla rolig ut när hon hoppade runt där i trosor och bh på ett ben och höll händerna runt den andra foten.  Filippa tittade först surt på mig men snart började även hon att skratta. Efter en stunds flamsande blev Filippa seriös.

-       Nej, nu har vi mindre än en halvtimma på oss! Är du redo för en turbomakeup á la Filippa?

-       O yes! Fnissade jag och blundade medan hon började applicera ögonskugga på mina ögonlock.

Vi tittade oss i spegeln, rätt nöjda med resultatet.

-       Inte så dåligt för att ha haft så kort om tid på oss, sa Filippa stolt och penslade på lite läppglans på läpparna.

Jag tittade på klockan och insåg att det var 5 minuter kvar tills bussen gick. Om vi sprang skulle vi hinna, men det var ju inte lika lätt att springa i högklackat. Precis när vi skulle gå ut kom pappa in i hallen.

-       Hej tjejer! Vill ni ha skjuts till busshållplatsen?

-       Åh ja jättegärna!! Sa jag och Filippa i mun på varandra.

-       Tack pappa, du är bäst! Sa jag och kysste honom på kinden medan jag knäppte loss säkerhetsbältet.

-       Det var så lite! Du är jättefin gumman, ha det nu så kul! Och ta det lugnt ikväll.

-       Jaaaa! Stönade jag. Hejdå pappa! Sa jag och smällde igen dörren innan han hann säga något mer.

-       Ring om det… hörde jag honom ropa innan dörren stängdes. Jag bara nickade och skyndade mig efter Filippa.

Alltid samma sak innan jag skulle på en fest. ”Ta det lugnt nu!” Men jag borde vara nöjd, mina föräldrar hade en rätt lugn inställning när de gällde alkohol. Så länge jag har det under kontroll, och ringer om det skulle hända något så är det lugnt! Filippas föräldrar var mer stränga. Därför sover vi oftast över oss mig när vi har varit någonstans. Mitt hem var som Filippas andra hem, och tvärtom.

Jag tittade mig omkring i rummet som var fullt med alkoholpåverkade ungdomar. Några dansade, andra satt och pratade i soffan, ett par stod och strulade i hallen. Hittills hade allt gått bra. Jag tog en sista klunk av min cider och gick bort till baren. När jag gick kände jag hur det snurrade till i huvudet och jag var en aning vinlig. Inte för full, men tillräckligt för att kunna vara avslappnad och ha roligt. Och det hade jag verkligen! I alla fall ända tills Filippa plötsligt försvann och lämnade mig ensam. Jag kände inte jättemånga som var där, tjejen som hade festen var en kompis till Filippa. Några från vår skola var där, så det var några bekanta ansikten. Medan jag blandade ihop en drink till mig själv kände jag ett par händer som tog tag i flaskan.

Jag vände mig irriterat om. Bakom mig stod en kille och log. En väldigt snygg kille dessutom.

-       Du borde nog ta det lite lugnt med den där, skrattade han och nickade menande åt vodka flaskan och glaset som var fyllt med hälften sprit, och hälften någon annan grön dricka.

-       Vad menar du med det? Sa jag och kunde inte låta bli att fnissa till lite. Alkoholens fel!

-       Du har druckit rätt mycket ikväll och det såg lite vingligt ut när du gick bort hit, sa han. Inte tyket eller kaxigt, snarare vänligt och omtänksamt.

-       Har du spionerat på mig? Retades jag.

-       Haha en sådan snygg tjej som du är svårt att inte lägga märke till. Sa han lite flörtigt.

Jag rodnade lite, som alltid när jag får beröm för något, och bytte snabbt samtalsämne.

-     Så vem är du här med

-     Marcus! Vet du vem det är?

-     Vem vet inte det? Skrattade jag.

Han höll med.

-     Förresten, är inte den han som precis håller på att lösa din kompis? Frågade han och nickade åt ett par lite längre bort. Jag såg snabbt att det var Filippa, hennes knallrosa Jeffrey Cambells var svåra att missa. Marcus böjde sig fram och deras läppar möttes. Jag log för mig själv, och visste att jag inte behövde gå fram och rädda henne. Som annars när det var någon äcklig klängig kille som försökte sticka ens tunga i halsen på en. Filippa hade tyckt att Marcus var snygg sedan i 8:an, och jag tror att hon hade gillat honom lite ett tag utan att hon ville erkänna det. På tal om att gilla Marcus, så såg jag en tjej som gjorde det och som var på väg mot deras håll. Hon såg inte särskilt glad ut. Natalia…

Filippas perspektiv:

”För över ett år sedan nu visade min bästa kompis mig ett klipp på youtube på en otroligt söt killes (Harry Styles) första audition i X-factor. Sedan dess har hon varit fullkomligt galen i både honom och hela bandet och det dröjde inte länge tills hon smittade av sig på mig med. Efter att ha sett på alla klipp och bilder som finns på internet och läst alla möjliga olika bloggar och novellbloggar som går att läsa så kommer det kanske inte som en förvåning att vi fullkomligt skrek av lycka när vi läste om eran tävling. Att träffa One Direction i verkligheten har varit vår största dröm sedan långt tillbaka och att få den här chansen och vinna den här tävlingen skulle betyda extremt mycket för mig. Att dessutom få dela denna upplevelse med sin bästa vän skulle bli "a dream come true". Så snälla snälla SNÄLLA, ring mig denna veckan!!! Kanske känns som en enkel knapptryckning och ett telefonsamtal för er, men för mig och min kompis skulle det betyda hela världen.”

-       Blir det här bra?? Frågade jag Julia och fick en nervös och pirrig känsla i kroppen. Lugna dig Filippa, vi har inte vunnit ännu.

-       Jaaaa! Stönade Julia. Vi har suttit med den här motiveringen i evigheter nu, skicka in den bara. Glöm inte att fylla i uppgifterna om namn, ålder och stad bara!

-       Har du skickat in din motivering ännu?

-       Yes, jag gjorde det igår! Så nu har vi dubbelt så stor chans att vinna.

Vi låg och tittade på det senaste Gossipgirl-avnittet med varsin skål med fruktsallad i knät när Julias telefon ringde. Man hörde en kvinnlig röst i andra luren. De lade snabbt på.

-       Det var mamma, jag måste hem nu! Men vi ses imorgon, right? Och glöm inte att hålla tummarna! Vi bara måste vinna denna tävlingen!!!

-       Promise! Tro mig, jag vill det här precis lika mycket som du. Ses imon sötnos, hejdå!

Hon knöt skosnörena på hennes Converse och gick ut genom dörren. Jag såg hennes mammas silvriga Volvo utanför och vinkade. När de hade åkt iväg stängde jag dörren och sprang upp till mitt rum, två steg i taget som vanligt- en vana sedan jag var liten. Jag öppnade datorn igen.

-       Filippa!!! Det är mat!! Ropade mamma från köket.

-       Jag kommer! Svarade jag.

Jag fyllde snabbt i min mailadress och läste igenom motiveringen en gång till. Efter en stunds tvekan tryckte jag på skicka och slog ihop datorn. Nu var det bara att hålla tummarna och hoppas på att de skulle läsa min motivering och ringa upp mig.

Jag sprang ner för trappan och möttes av en härlig doft av lasagne. Jag satte mig på stolen bredvid min syster och började lägga upp sallad på tallriken. Medan vi åt berättade jag om tävlingen för min familj. De var mycket väl medvetna om min kärlek till bandet, och speciellt en av killarna, Zayn Malik. Efter ett år av tjat på att få gå på någon av deras konserter, ständigt lyssnande på deras musik och med väggar fulla av posters så började de väl tröttna på mig. Det enda responsen jag fick när jag berättade om min ansökan var tre skakande huvuden och några suckningar. De förstod nog inte hur mycket detta skulle betyda för mig! Det gjorde nog ingen. Förutom Julia då.

Julias perspektiv:

Jag kom hem från dansträningen och var helt slut. Efter maten släpade jag mig upp till badrummet, slet av mig träningskläderna och hoppade in i duschen. Jag njöt av det varma vattnet och kände hur den varma ångan spred sig i rummet. Jag hade glömt att sätta på fläkten, som vanligt! När jag kom ut ur duschen smörjde jag in mina nyrakade ben med en grapefrukt bodylotion som jag fick från mina kompisar i födelsedagspresent och möttes av den fräscha citrusdoften. Jag borstade igenom mitt hår och hoppade i juicydressen. Precis när jag lagt mig i sängen och öppnat datorn ringer telefonen. ”Den bästa, snyggaste och underbaraste” stod det på displayen och skrattade för mig själv över det nya namnet Filippa hade gett sig själv i min kontaktlista tidigare idag.

-       Helloo bestie! Hoppas att det verkligen är något viktigt du har att säga för du avbröt mig mitt i…

Hon avbröt mig och skrek så högt att jag fick flytta mobilen en bit från örat.

-       DE RINGDE MIG!! ANTON D’NIICE FRÅN NRJ RINGDE M.I.G!

-       Ha-ha! Jättekul, sa jag sarkastiskt. Det här var så typiskt henne. Försöka komma med någon stor nyhet och få mig att gå på det, för att sedan skratta ihjäl sig och mobba sönder mig efteråt för att jag var så dum som gick på det. Som den gången så hon lurade mig att Harry hade klippt av sig alla sina vackra lockar. Jag var nära en hjärtattack.

-       Nej jag skämtar inte!!!! Han ringde mig precis!

-       Jag tror dig inte… sa jag, men nu med mer osäkerhet i rösten. Hon lät faktiskt ärlig på rösten, jag kände igen den dära upplivade och nästan gråtfärdiga rösten när hon var riktigt rikigt glad och ivrig. Men att hon mena allvar kunde bara vara för bra för att vara sant. Hur stor är chansen? En på tiotusen?

-       Jag lovar dig, jag satt och pluggade och så ringde det från något Stockholm-nummer och…

Nu började jag faktiskt inse att detta inte var ett skämt.

-       Du skojar verkligen inte!!! Men Filippa, det här är helt galet!! Vad sa dem?? Vad sa du? Berätta allt.

Nu var Filippa verkligen inte långt från tårarna, och det var inte jag heller för den delen.

-       Han frågade vad jag gjorde och jag sa att jag pluggade och då sa han typ ”en tjej som är ambitiös i skolan,det gillar vi” eller något liknande och…

Munnen gick i ett. Det jag snappade upp var att de hade tydligen ringt för att meddela att hon, eller vi eftersom vi faktiskt skickade in motiveringen tillsammans, har en chans att få vårat namn uppropat imorgon på radio. Och så fort vi hör vårt namn ska vi ringa till 0200-215151. Är vi först vinner vi biljetterna. Mitt hjärta slog dubbelslag och jag hoppade runt i mitt rum av glädje.

-       Så vi ska lyssna på radion imorgon, 18.45… Avslutade Filippa.

Jag slutade med min lilla glädjedans och flög ner i soffan.

-       Filippa, tänk om vi vinner! Tänk om vi faktiskt vinner och får träffa dem. Åh herre min gud!

-       Har du gått och blivit religiös på kuppen? Skrattade Filippa i andra änden.

Vi skrattade och pratade ända tills Filippas mamma för tredje gången skrek på henne att hon skulle lägga på. Jag borstade snabbt tänderna och bytte om till pyjamas, tyst så att mamma och pappa inte skulle höra att jag fortfarande var uppe. Jag satte klockan på 06.15 och insåg att det var sex timmar tills jag skulle gå och lägga mig igen. Jag slöt ögonen och tvingade mig själv till sömns. Men efter en lång skoldag, ett hårt träningspass och all den energi som gick åt när jag hoppade runt i mitt rum för en stund sedan gjorde det inte till en omöjlighet att somna, snarare tvärt om. Det dröjde inte längde förrän jag kände hur ögonlocken blev allt tyngre och jag kände hur jag långsamt flög bort till drömmarnas värld. Just denna dröm handlade om ett visst pojkband, som jag efter imorgon kan få en chans att träffa i verkligheten. Uttrycket ”en dröm som går i upplevelse” stämde väldigt bra in i denna stund.

Julias perspektiv:

-       Klockan är 07.17, det är kolsvart ute och jag sitter på bussen på väg till skolan… kan du påminna mig varför nu igen??

Jag skrattade åt Filippa som såg ut som en trött zombie och kämpade för att hålla inne en stor gäspning. Hon lyckades inte.

-       Så att du inte ska få frånvaro, bli anmäld som skolk, få dåliga betyg och sluta som en städerska på något ruffigt motell? När gick du och lade dig igår förresten?

-       Jag gick väl och lade mig halv elva, men jag somnade inte förrän vid två! De där killarna förstör min skönhetssömn!

-       Haha eller hur! Det borde vara olagligt att sätta ihop 5 alldeles perfekta killar i en och samma grupp. Tror du vi kan stämma Simon Cowell?

Filippa ryckte på axlarna och flinade.

-       Det är värt ett försök! Förresten, såg du klippet på när dem uppträdde med Up all night..?

-       …och Harry typ juckade??!

-       OCH NÄR HAN GJORDE DET SÅDÄR LÅNGSAMT! Utbrast vi båda exakt samtidigt och sekunden senare bröt vi ut i skratt. Några männsikor på bussen stirrade på oss som om vi vore idioter, men vi brydde oss inte. Jag stoppade i ena hörluren och gav den andra till Filippa.

-       I want? Frågade jag.

-       I want! Instämde hon och jag tryckte på playknappen.

Mitt i refrängen pausade jag och vände mig mot henne.

-       Jag glömde ju helt att berätta!! Vet du vad jag såg igår?

-       Nej vad såg du igår? Frågade Filippa retandes och imiterande min exalterade röst.

-       NRJ lade upp på sin sida en ny tävling om att vinna biljetter till One Directions spelning i Stockholm!  I en lägenhet!!

-       SKÄMTAR DU MED MIG??? Visa!!

Jag öppnade safari och gick in på NRJs hemsida och visade Filippa vad jag hade sett igår.

Hennes reaktion var ungefär likadan som min var. Hysterisk med andra ord.

-       Vi måste ju bara anmäla oss!!

-       Eller hur!

Resten av bussresan satt vi och funderade på olika motiveringar och i våra tankar var vi redan på väg till Stockholm. Filippa var den första som bröt drömmandet och var lite realistisk.

-       Problemet är att man vinner ju aldrig sånt här! Det är fan större chans att vi vinner en miljon på trisslott än att vi vinner de här biljetterna.

Jag suckade.

-       Jag vet! Men vad har vi att förlora? Det är ju värt att testa! NÅGON måste ju vinna.

Bussen stannade och vi gick av. Ännu en ny måndag, ännu en ny seg vecka. Men på något sätt kändes denna veckan plötsligt lite ljusare. Jag vet inte om det var för att snön äntligen började smälta, eller om det var för att jag hade tankarna fulla med den där tävlingen. Vad det än var gav det mig iallafall ett leende på läpparna medan jag stängde skåpet med matteböckerna i famnen, på väg mot veckans första lektion, något som annars sällan hände.